Vägen tillbaka

Det finns ett, eller flera, Lundell-citat för varje situation.

"Jag kan höra tisslet tasslet
men jag värjer mig från "räddare i nöden" av alla slag,
Vad vill de annat än att hävda sig
och sko sig på någon som tycks som svag..."

Pratet Thai - "check out anytime - but you can never leave..."

Is it possible to really leave thailand after +5 years as expat?

Fuck yes I decided to prove and got  rid of all my belongings and got on the plane to Sweden.

One box with my books and some dvds and overwighted luggage containing my Buddha-statues and as much of my clothes that fitted the bags.

Thats how i returned after 8 years abroad.

Severe alcholic of course i discovered after having my first month in many years without drinking - or the other habits that noone even dares to mention no matter how high in consumption they are...

Happy to be without any financial problems, i spent more than 500.000 bath on the lease and interiors of my new apartment and after only 1-2 months i had a home again with above average interiors.

All set up for my new life - but what life was that?

Completly empty, what did i expect...

Situation Stockholm

Situation Stockholm

Jag tror inte längre på blodiga revolutioner - men visst hade det känts bra att rada upp de som är ansvariga för att tusentals personer av kött och blod inte ens förunnas de mest basala behoven för överlevnad - lägsta trappsteget på Mazlows behovstrappa... 

Stolt över mitt land?

Nej!!! 


Nej på så många språk jag spontant kommer på:


Simpliciter autem non! Certus no!
Definitivamente No - es una disastre!,
No with a capital N and capital O, and urge to fit a f-word into the phrase!
MAE chai - pratet HIA Swe!
əmbi mäcem (እምቢ ~)
Certainement pas!
Nein!


Skam är ett för milt ord... 

Höger eller vänsterpolitik - "same same but different"  - den regering  som låter medborgare ruttna på gatan bör släpas ut och skjutas.

Höger/ vänster/ Skitigt Brun/ Anakronistiskt icke-sekulariserad/ Myssproggigt kramigt - är oväsentligt - följande grundregel behövs inget politiskt val för att  ställa sig bakom - det krävs avsaknad av mänsklighet och därmed psykopati för att INTE ställa sig bakom att SJUKA, SVAGA, UTSATTA, UTSLAGNA, HJÄLPBEHÖVANDE personer - helt oavsett varför, hur, när de hamnat utanför samt ålder, kön, hudfärg, livsstilsval eller moraliska preferenser ska ha tak över huvudet och 3 mål mat om dagen väntande på dem någonstans.

Den statliga administration, från stadschef till pärmbärare i beslutsfattarkorridorerna, som inte ser detta som det första, viktigaste och allt annat överskuggande förtjänar definitivt inte sin förtroendeposition, sin lön eller ens att vandra samma mark som personerna de har accepterat skydigheten att representera och tjäna.

De är inte människor. Och får inte komma undan med att accepteras som människor i maskerad av att ha hjärta, blod och medmänsklighet i sin dåliga ursäkt till människoskepnad - de är fähundar och ska även de ha rätt till tak över huvud samt mat för överlevnad. Låt dem dock avnjuta det inhängnade på behörigt avstånd från människor värda namnet.

Låt dem för alla gudars skull inte få en chans att smitta friska människor med sin misantropi - sitt människoförakt och sin sjukliga avsaknad av empati - den är livsfarlig, den försätter hjärnan i ett sådant förruttnelsetillstånd att den drabbade faktiskt kan se sig själv i spegeln utan att kräkas av avsky över vad den ser, den är en bottenlös brunn av likgiltighet för andras liv eller död.

Vad är en människa utan förmåga till empati? Vad är en människa som har makten att rädda sina medmänniskor från misär, helvetiskt lidande och garanterad stulet liv - mätt i såväl tid som kvalitet? Det är upp till oss att bestämma...

Jag kommer till mitt sista andetag vägra tro att dessa avarter är representativa för den mänskliga rasen. Skulle jag acceptera att en tungt vägande del av mänskligheten saknar förmåga till empati, hänsyn och en drift inbyggd i sitt DNA att om hon verkligen har inom sig sådan demonisk värdegrund att hon helt saknar de belöningsreceptorer i hjärnan som utsöndrar de signalsubstanser som skapar välmående, glädje och för en psykiskt frisk människa livsnödvändig känsla av att ha gjort något som är av värde - att hon har en betydelse, att hennes liv fyller någon form av mening - för henne själv om ingen medveten insikt om att bara genom att hjälpa andra kan man hjälpa sig själv, den finns i en frisk människa undermedvetet - det räcker.

Driften får oss att överlva som art. Den fick/får oss att organisera oss i samhällen av olika struktur - där allas överlevnad står eller faller med att människan bidrar till varandras överlevnad, på miljoner olika sätt. Vissa tydliga och erkända, som läkaren, brandmannen, (jag kan inte neka till det, men ingen anar hur gärna jag skulle vilja slippa skriva följande ord/"titel": lagvårdande myndigheter - det betyder allt från sadistiska polistjänstemän med brister i självbilden som tvingar dem att hävda sig via att i stor andel av sin yrkeskår bryta sina egna lagar och utnyttja sin "position" för att leva över regler de pådyvlar andra.

Att söka sig till ett yrke där det är en skyldighet att bruka våld, att söka sig till att vara de som med vilka medel som än krävs ska se till att vissa grupper underkastar sig regler till deras nackdel, att så stor del av en yrkeskår själva bryter de lagar de har som existensberättigande - enda existensberättigande - att hålla för heliga - och dessutom riskera livet i yrkets utövande. Det finns säkert poliser som är hjältar och som förtjänar all respekt och heder, sannolikhetslagarna inom matematiken säger att det måste vara så.

Osmo Vallo, tycker nog inte det spelar så stor roll - om han levt och kunnat uttrycka åsikt. Men som den minnesstarka vet så slogs han (försvarslös i handbojor liggande på golvet i ett polisfordon - berusad, ensam, ofarlig med 3 testosteronfrustrande våldskunniga nyktra poliser som inte slutade krossa ben efter ben i hans kropp tills bröstkorgen kollapsade och han dog.

Samtidigt som de lät en schäferhund slita köttstycken från den försvarslösas ben, enda anledning kan vara att de fann det underhållande att tortera Osmo Vallo.

Deras agerande fick godkänt vid granskning och det är bekräftat att minst en av lagens väktare har allvarligt skadat fler oskyldiga efter dödsmisshandeln av Osmo Vallo.

Att definiera som det kitt utan vilket allt organiserat liv och all trygghet faller upprätthålla regler som i alla lägen se till att landets medborgare (och besökare) är underkuvade dem.

 helt utan risk för eget välbefinnande, smärta, fysiskt eller psykiskt hot eller någon form av nämnvärd ansträngning/obehag/offrad egen bekvämlighet kan ändra lidande människors liv från HELVETE till MÖJLIGHET och CHANS ATT HITTA LYCKA och nå över första två stegen på Mazlows behovstrappa.

Det finns många som bryter mot medmänskliga moraliska självklarheter. Det som gör saken än värre är att dessa HAR makt att förändra men avsaknad av intresse att göra det.

Ett ointresse av sådana mått att inte ens det faktum att människor i länder som kategoriseras tillhöra "första världen" lider och dör av brist på HUSRUM skapar en självklar orubbligt incitament att för h-e vägra vara en del i styrelse som förnekar människor värdigt liv - eller i vart fall möjlighet att välja det, i vart fall inte sova trygg nattsömn själv förrän garantier finns att ALLA har tillgång till detsamma!!!

Vad vi lämnas med är en sjuklig avsaknad av respekt för LIV, som värderar något som helst som viktigare än att andra människor - som deras arbetsbeskrivning stipulerar att de ska värna om och hålla sina invånares, medborgares, medmänniskors - de facto: arbetsgivares bästa framför allt, verka för vilkas intressen som oavsett hur de påstår sig göra det, icke-göra det eller vad valspråket råkat hävda deras handlingar har som enda verkliga mål att tjäna sitt områdes, stads-,  lands-,  federations- eller-vad-fan-som-helsts-avgränsningsram som satts.

Ett samhälle som inte ser till att garantera detta innan det ens funderar över om lönenivån för sin egen sekt i de parlamentariska korridorerna sitt utsprung.

Konstruktivt? 

Lösning av problemet?

Nej - men det vore rättvist...